Hiroshima, Nagasaki, Eskilstuna

jag är så ofantligt uttråkad att det liksom rycker i nacken på mig. jag vet inte riktigt vad problemet är med tanken på att jag har varit ute umgåtts med jenny och angelica ett par timmar. jag tror att det var den långa promenaden hem som förstörde mitt humör. ibland kan det vara riktigt tråkigt att promenera ensam utan musik i 40 minuter. jag kunde inte ens dagdrömma på vägen hem det var helt blankt i huvet,boring as fuck.

 jag funderad på vägen hem att bara klippa håret med en rostig sax och säga hej då till mitt långa hår.ibland kan jag bli så trött på mitt hår och kläder trots att jag har nya kläder varje månad och håret den klipper jag emellanåt. min vilja att förändra mitt yttre väcker tanken att den egentligen förändringen jag vill eftersträva är mitt inre men det är betydligt svårare att förändra sig själv och sin omgivning.