fint skrivet 2

man bär på en ryggsäck fylld med tunga stenar.

ni vet när man bara vill stampa i golvet och göra om allting.

så det blir som man vill för en gång skulll.

ändå är allting som det ska, men aldrig som man planerat att det ska vara eller som man egentligen vill att det ska vara.

det känns som att det är träflisor under fötterna som ligger och river och sticker.

det är bara en tidsfråga innan blodet kommer.

rastlösheten känns otroligt mycket i ryggraden - som inte orkar vara rak.

lungorna skickar ut tunga andetag till halsen. 

man sitter bara där och ser på när tiden rinner iväg

...och man väntar.

väntar på någonting. 

vad som helst.

utan att veta på vad.

kanske bara på att det där blodet ska komma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback