Hiroshima, Nagasaki, Eskilstuna

imorgon ska jag se the one and only morrissey! jag vet inte hur jag ska beskriva känslan men morrissey och the smiths har en speciell plats i mitt hjärta. texterna och musiken men framför allt texterna. det griper tag i en och har en fantastisk förmåga att beskriva ens personliga känslor i form av sång och musik. i love the mos

och som jörgen en gång sa "var beredd på att se mig gråta"

jag längtar.

I decree today that life
Is simply taking and not giving
England is mine - it owes me a living
But ask me why, and I'll spit in your eye
Oh, ask me why, and I'll spit in your eye
But we cannot cling to the old dreams anymore
No, we cannot cling to those dreams

Does the body rule the mind
Or does the mind rule the body ?
I dunno...


Under the iron bridge we kissed
And although I ended up with sore lips
It just wasn't like the old days anymore
No, it wasn't like those days
Am I still ill ?
Oh ...
Am I still ill ?
Oh ...